Text och foto: Madeleine Bengtsson
Hon har blivit uttagen till landslaget och tävlat i ungdoms-EM i brottning. Att 17-åriga Sandra Mabrouk har både typ 1 diabetes och celiaki märks bara på hennes idoga blodsockerkoll. Hon tänker inte låta dubbeldiagnosen sätta stopp för sina drömmar.
Klockan är snart tio på förmiddagen och på brottarmattan ger tränaren instruktioner. Det är träningsläger i Odenhallen i Falköping inför europamästerskapen. De tjugo deltagande tjejerna står parvis på den mjuka, färgglada mattan och sparrar; tränar olika tekniker och grepp. Med ett ordentligt tag runt benen på sin motståndare får Sandra Mabrouk enkelt ner henne på golvet med en smäll. Hon är större än de flesta av tjejerna på mattan med sina 73 kilo.
– Jag är en aggressiv brottare som kör mer på styrka än teknik, berättar Sandra Mabrouk.
”Detta har jag drömt om”
Det började i Lund för tolv år sen. Storebrorsan började träna och femåriga Sandra Mabrouk som alltid gillat att prova nya grejer och visa vad hon går för hängde med. Vid sex års ålder började hon tävla och matcherna gick ofta mot killar. Det var så hon byggde upp mycket av sin styrka.
Eftersom tjejer bara tävlar i fristil bytte hon snart till Dalby BK, en klubb med fler tjejer, för att kunna utvecklas. Med mycket vilja och träning tog hon sig snart till regionlaget i Skåne. I gruppen ingår en tävlande ur varje viktklass och man möter lag från andra delar av Sverige. Där gjorde hon så bra ifrån sig att hon i mars i år blev uttagen till brottningslandslaget.
– Jag är verkligen glad för den här möjligheten, detta har jag drömt om, berättar Sandra Mabrouk.
Fick diabetes som 12-åring
Men vägen till landslaget har inte varit bekymmersfri. När Sandra Mabrouk var 12 år upptäcktes det att hon har typ 1 diabetes. Det var på en semesterresa i Frankrike som hennes mamma började ana oråd. På en buss på väg till Eurodisneyland drack tolvåringen kopiösa mängder vatten och sprang hela tiden på busstoaletten. Sandra Mabrouks mamma är sjuksköterska och misstänkte direkt diabetes. Väl hemma i Sverige fick hon diagnosen och det var riktigt tufft.
– Det var ett bakslag. Jag undrade hur det skulle gå med brottningen, säger hon.
Trots diagnosen fortsatte hon träna brottning. Kanske har hon blivit sporrad att kämpa hårdare. Men bakom framgången står framförallt Sandra Mabrouks mamma.
– Hade det inte varit för mamma hade jag inte kunnat komma så här långt. Hon fixar allt och lägger ner hela sin själ på att jag ska kunna gå långt i brottningen. Nu när jag är på läger till exempel skickar hon påminnelse-sms om att jag ska hålla koll på sockret, säger Sandra Mabrouk med ett leende som tyder både på stolthet och ömhet.
Celiaki upptäcktes vid kontroll
Två år efter diabetesbeskedet fick Sandra Mabrouk sin andra diagnos. Det var vid årsprovskontrollen på sjukhuset som hennes glutenintolerans fastslogs och nu blev det riktigt jobbigt. Med diabetesen behövde hon ställa om så mycket i sitt liv och tvingas vara på sin vakt hela tiden. Glutenintoleransen var förstås inte heller kul att få, men den påverkar inte Sandra Mabrouk nämnvärt. Snarare har det varit till hennes fördel.
– Det är egentligen rätt bra att jag är glutenintolerant. Risken att jag ska äta kakor, bullar och tårtor är mindre nu och det är bra för min matchvikt, säger Sandra Mabrouk.
Strikt matprogram
Vikten är avgörande inom brottning. Inför match är det invägning och då måste antalet kilo stämma med den viktklass man tävlar i. Där har Sandra det jobbigare än sina motståndare. På grund av diabetesen kan hon inte svettas ut överflödig vikt i en bastu innan vägningen, eftersom blodsockret kan sjunka onödigt lågt då. Hon måste följa ett strikt matprogram som gör att hon håller både bra blodsockernivåer och rätt vikt. Därför skär hon ofta ner på de snabba kolhydraterna och äter bara kött och grönsaker.
– Fibrer får jag i mig via grönsakerna. Jag gillar lite konstiga sallader med med vitkål eller bönor.
När väl invägningen är gjord äter hon mycket kolhydrater igen i form av glutenfria mackor och pasta. Då gäller det att bygga upp kroppen för fight.
Full koll på blodsockret
Under en matchdag kan Sandra Mabrouk kolla blodsockernivån hundra gånger. Det är extremt viktigt att ha en bra blodsockernivå inför varje match eftersom hon inte kan få en känning under själva kampen. Hon får inte ligga under 8 mmol innan match, helst ska hon ha omkring 10-12 i blodsockervärde. Att planera och avgöra hur mycket insulin kontra mat hon ska ta till frukosten är det svåraste momentet under tävlingsdagarna.
– Det är oftast det som avgör hur blodsockret ligger resten av dagen. Börjar jag uppvärmningen med ett bra värde brukar det flyta på bra, men har jag gjort minsta lilla fel i min frukostplanering så brukar det var ett tungt jobb att få blodsockret att stämma under resten av dagen. Blodsockret avgör matchen, säger Sandra Mabrouk.
Under match försöker hon att koppla bort alla tankar om diabetes och blodsocker och bara köra. Problemet när man väl börjat matchen är att man vet att hur det än ligger till i sockret, så kan man inte åtgärda något förrän matchen är över. Har Sandra Mabrouk lågt blodsocker under match tappar hon koncentrationen och reagerar oerhört långsamt.
– Koncentrationen störs av andra tankar som ”När är tiden slut?”, ”Varför står han där och filmar?”. Man är som i en annan värld, vilket i sin tur för det mesta resulterar i en förlust.
Att ta druvsocker för att höja nivån under match är inte tillåtet. Det har hänt att Sandra Mabrouk har tvingats bryta just på grund av känning, då gäller det att våga stå på sig och inte falla för grupptrycket eller stoltheten.
– Tränaren kan ibland tjata på mig, att jag inte ska få ge upp så lätt. Men jag ger inte upp, jag vet bara mina egen begränsningar, säger hon.
Några begränsningar i målsättningen med brottningen har inte Sandra Mabrouk. Siktet är inställt mot de högsta höjderna: OS. Hon ska med. Och vare sig diabetes eller glutenintolerans ska få stoppa henne.
– Jag har hela tiden avancerat uppåt och jag tänker inte sluta förrän jag nått målet. Bara jag håller koll på blodsockret kommer jag att gå långt, det vet jag.