Brist på enzymet laktas i tunntarmens slemhinna gör att man inte kan bryta ner mjölksocker (laktos). Hela 14 procent av Sveriges befolkning är laktosintoleranta. Vissa behöver helt laktosfri kost, men många tål små mängder laktos.

Att vara laktosintolerant innebär att man har svårigheter att bryta ner laktos, mjölksocker, som finns i mjölk. Detta beror på att tunntarmens slemhinna har för lite av enzymet laktas, vars uppgift är att sönderdela laktos till sockerarter som kroppen kan ta upp.

Har man inte tillräckligt av enzymet laktas kan laktos inte sugas upp av tunntarmen, utan fortsätter till tjocktarmen där en jäsningsprocess startar. Då uppträder symtom som vattentunn diarré, gasbildning, buller och magsmärtor.

Tre former av laktasbrist kan ge laktosintolerans:

• Medfödd laktasbrist är mycket ovanlig. Enzymet saknas vid födseln.

• Primär laktasbrist är den vanligaste formen. Tarmslemhinnan är normal, men laktasaktiviteten minskar successivt med stigande ålder. När laktasaktiviteten minskat till cirka 10 procent börjar man få symtom av ett normalt laktosintag - man blir laktosintolerant. I många delar av världen är majoriteten av de vuxna berörda av primär laktasbrist, bland infödda svenskar endast 1-7 procent.

  För barn gäller att enzymaktiviteten börjar minska först efter att barnet inte längre ammas. I alla kulturer är det ovanligt med symtom före skolåldern och besvär av mjölk beror då oftare på allergi.

• Sekundär laktasbrist kan uppkomma till följd av en skada på tunntarmens slemhinna, t.ex. vid obehandlad celiaki och efter tarminfektioner. När dessa sjukdomar läkt tål man ofta laktos igen.

Diagnos

Diagnos kan ställas på flera sätt. Vid en så kallad laktosbelastning får man dricka en lösning som innehåller mjölksocker. Eventuella symtom noteras och man mäter hur mycket blodsockret stiger med hjälp av blodprov. Hos den som är laktosintolerant sker inte den normala stegringen av blodsockret eftersom mjölksockret inte kan sönderdelas och sugas upp.

Andra diagnosmetoder är att analysera laktasaktiviteten i slemhinneprover från tunntarmen eller utföra gentest på blodprover. Man kan också utesluta och sedan återinföra laktos i kosten och iaktta hur symtomen utvecklas.

Behandling - kost och laktasenzymtabletter

En laktosfri eller laktosreducerad kost är behandlingen. De flesta laktosintoleranta klarar små mjölkmängder utan symtom. Man får prova sig fram till den mängd laktos man klarar utan besvär. Mejeriprodukter där laktosmängden minskats, "låglaktos", kan ofta användas. En del människor kräver helt laktosfria mejeriprodukter och ersättningsprodukter som inte är baserade på mjölk.

Det finns laktasenzymtabletter som hjälper till att bryta ner laktosen som man kan ta. Man intar dem i samband med måltid och dessa är jättebra att ha om man är tex bortbjuden eller äter ute på restaurang. Det finns ett flertal olika märken på laktasensymtabletter på marknaden och de finns att köpa på Apoteket och i hälsokostbutiker.

Läs mer

I vår faktatidning "Att inte tåla laktos, mjölkprotein och soja" finns information om laktosintolerans, vad man kan äta och inte, hur man tyder en ingrediensförteckning och mycket annat man behöver veta för att leva så enkelt som möjligt. Tidningen ingår i medlemsavgiften för medlemmar med överkänslighet mot mjölkprotein, laktos eller soja. Den går också att beställa.

Film om laktosintolerans

På andra språk

Du kan läsa om laktosintolerans på andra språk:

arabiska

engelska

franska

spanska